Nu i dagarna planeras det för fullt inför Hildingdagen den 3 juli 2012 i Rengsjö hembygdsby Västerby .
I år är det 10 år sedan som naturfotografen och författaren Hilding Mickelsson gick bort, så därför vill vi passa på och hedra och vårda minnet efter Hilding. Hildingdagen kommer bland annat att bjuda på fotoutställning, bildspel, nygjord film om Hilding och nyinvigning av Hildingrummet i Regnellsgården. Ett annat spännande inslag kommer bli resultatet av de planerade olika tävlingarna, där de korade vinnarna kommer att få det unika tillfället att vinna en av Hilding Mickelssons världsberömda fotografi ”Lappugglan anfaller”.
Så håll utkik efter kommande annonsering och missa inte kommande tävlingar, bland annat: Mitt bästa minne av Hilding!!
Invigning av Hildingrummet i Regnellsgården, 2005.
Mitt bästa minne av Hilding.
Son son har jag väldigt många ”bästaminnen” av Hilding. Tar ett som dök upp knappt innan jag hunnit tänka till.
Hilding var en man med stort tålamod. Han kunde vänta i timtal för att ta den bild han redan hade klar i huvudet. Det kunde vara en landskapsbild likaväl som en bild på någon uggla. Han väntade på det rätta ljuset likaväl som någon annan parameter innan han tryckte på knappen.
Dels för att han i sitt huvud redan visste hur bilden borde bli, dels för att film i 6×6-format var väldigt dyr. Och pengar hade han aldrig gott om.
Han visade också väldigt stort tålamod mot människor han mötte. Och vad jag vet lyckades aldrig någon eller något att få honom ur fattningen.
Här kommer ett sådant minne som dök upp i mitt huvud:
På den tiden var jag Rotarymedlem i en av Gävles fem klubbar. Många kände förstås till vem som var min pappa. Någon föreslog att jag skulle locka honom som föreläsare vid ett av våra lunchmöten. Det gällde bara att passa på när pappa ändå hade vägarna Gävle förbi.
När jag frågade sa han förstås, javisst kan jag komma till Rotary. Någon av mina Rotarykamrater föreslog efter det positiva beskedet ett kvällsmöte med pappa som huvudperson där alla rotarianer i Gävle skulle bjudas in.
Sagt och gjort. Dag spikades och lokalen blev Lantmäteriets ”biosalong”. Pappa kom hem till Forsby i god tid och vi for tillsammans till Lantmäteriet när mötestiden närmade sig. Vi klevlitet konfunderade in i lokalen vid pass 18.40. Pappa skulle j börja prata och visa bilder klockan 19. Trodde jag, vi.
I lokalen satt över 100 personer väntande. Någon av mina Rotarykamrater sa att det inte gjorde så mycket men att vi var sena. Föreställningen skulle ha börjat 18.30. Pinsamt, tyckte jag. Hilding förlorade däremot inte fattningen.
När han insåg faktum tittade han leende ut över församlingen. Efter några sekunder kom hans kommentar:
”Men så bra, då hinner ni ju bekanta er med varandra litet bättre innan jag är klar att börja visa bilderna”.